Skolstart!

Yeey!
På måndag börjar jag med mina franskalektioner! Jag har mejlat med en viss Michaëlle, som driver skolan i fråga och hon är fan världens gulligaste! Hon ringde mig till och med igår “Du har inte svarat på mejlet så jag undrar om du fortfarande vill börja och om du vill börja redan på måndag”. Självklart! sade jag. Jag fick tiden jag ville gå dessutom (11.15 – 13.15, 3 dagar i veckan) och vi kommer bara vara två i klassen. Närmre privatundervisning än så kan vi inte komma utan att ha just det! Dock så kom jag på att jag börjar ju jobba klockan 12 på onsdagar vilket innebär att jag inte kan gå de dagarna, så jag mejlade henne om detta och skrev att jag skulle se vad jag kan göra åt det. Men då skrev hon tillbaka (på helgen!) att vi kan prata om det på måndag och att “det ska säkert gå att lösa ;-)”. Jadå! ;D
Dessutom så har jag redan missat två veckor av terminen och tack vare/på grund av detta drar de av hela 50 euro på kostnaden – så jag har dessutom råd att gå! ;) Problemet, dock, är att efter att jag betalt den kostnaden så har jag bara 10 euro kvar – med 2 veckor kvar till löning och en resa till Düsseldorf inbokad nästa helg. (kom dessutom på nu att det finns en ‘engångsavgift’ på 30 euro som man också ska betala till skolan = jag ligger istället 20 euro back! haha). Nåja. Tror jag får be om förskott på nästa lön och hoppas att februari blir en minst sagt ekonomisk månad! ;)

Ikväll ska jag jobba = garanti att hitta hem inatt.

När man går bakom två stora, svarta killar och måste sakta ner takten för att de går så låååångsamt.
« Oj, vad sakta de går. Även fast att de har tre ben! »

« It was the best concert ever, I almost collapsed on stage! »
« You have to drink heaps of water when on stage! »
« In Russia they don’t have water! »
Haha, what?!

Igår blev jag medbjuden på en “Noisy Show”. Och högljudd var den. Vi var en handfull – max två – nätt liten skara i en fuktig källare som nickade våra huvuden i takt med trummor och bas. Innan sista metron slutade gå begav vi oss mot – ‘mitt favoritställe’ – Châtelet, där de spelade för mycket pop på ‘mitt nya stamställe‘. Så istället köpte vi pommes innan han tyckte att han skulle hålla det där löftet han gav för längesedan. Så vi gick in på nattklubben i fråga, lyckligt ovetande om att det numera är en gaybar. För män. Hädanefter ska jag inte vara så godtrogen mot nattklubbar vars namn innehåller “banana”. Fast för mig var det ju lugnt. Det var Han som kände pressen och plötsligt tyckte att det var bättre att vara lite hemlig.

Sen blev det som vanligt. Det som skulle varit en 35 minuters hemresa blev 1 timmes rundvandring. Jag vet seriöst inte vad jag skulle gjort om jag inte fått den där kartboken i fickformat av min värdmamma. (skulle aldrig ha sett Triumfbågen så ofta i alla fall).