ratta rätt.

Det kan jag om jag vill.
Vi hamnade till slut i Aix-en-Provence igår – det tog över 1,5 timme att komma dit. Aix är en stad, som är full av studenter och olika nationaliteter och massa jättegamla, fina byggnader. Det ballaste var ändå att idag så når en av etapperna av IRONMAN sitt slut i just Aix-en-Provence. Så överallt var det fans, staff och skyltar etc inför detta stora evenemang och ni kanske minns att jag lade upp en (för mig hysteriskt rolig) video för längesedan om just Ironman. Självklart togs det därför foton av detta spektakel. Här har jag precis “runnit out of fuel”.

Och när man är så slut så får man ju krypa i mål..

I fredags satt jag barnvakt till midnatt och Victoria var här en stund på kvällen och vi tittade på Shrek. Jag vet inte vad det säger om mig som person, men jag kan avslöja att jag ÄLSKAR alla Shrek-filmer och den här familjen har nu alla fyra. En dag ska jag ha Shrek-maraton, har jag planerat. I fredags blev det en repris av film nummer tre. Förstå min glädje när vi stötte på en av skådespelarna i Aix (som för övrigt uttalas som “x”) igår. Det blev givetvis lite idolfoton tagna!

Dagens verkliga utmaning visade sig inte förrän framåt tiotiden på kvällen när vi bestämde oss för att leta upp den där nattklubben som vi fått en flyer om tidigare under dagen. Kvällens morot för att få folk till klubben var strippor och utdelning av sexleksaker. Dramat började egentligen redan då killen som delade ut flyern erbjöd sig att vara min kavaljer för kvällen om jag kom dit.
I alla fall så fick vi ju fråga om vägen till detta ställe (av en man som jobbade med uppsättningen av målgången av Ironman, för övrigt). Han sade att det var långt att ta sig dit, men eftersom vi hade bil så var det inte några bekymmer. Han gav oss en vägbeskrivning och vi trodde saken var biff, så att säga. Han tillade lite sådär snitsigt att det är en NATTklubb, alltså alldeles för tidigt att bege sig ditåt redan. Äsch, tyckte vi. Vi hade ju en bit att ta oss till bilen först, dessutom. Nåväl. Det visade sig att han skulle ha helt fel. Vi var ute i bra tid för att bege oss till nattklubben, för efter att ha frågat efter vägen ytterligare sådär fyra gånger och kört runt i två (!) timmar, så hittade vi äntligen dit. Tänk vad mycket det kan göra att någon säger fel på namnet på EN skylt.

Nåväl. Väl där var vi så gott som ensamma på stället men vi fick vårt gratisglas av bubbel som utlovats och vi satte oss och stirrade på TV-skärmarna som hängde på väggarna. Vi roade oss på toaletten genom att skratta åt våra outfiter (mest Victorias) då vi inte planerat att en promenad i pittoreska Aix skulle sluta på en nattklubb där kvällens tema var “sexy”. Victoria kände sig allt annat än sexig i sina sandaler och sin rosa-blommiga jumpsuit som mest påminde om en pyjamas i sammanhanget. Själv hade jag åtminstone ett par skor med klackar med mig i bilen, mest bara för att jag hoppades att jag skulle gå i dem i Aix. Men nej, jag är för bekväm av mig för att gå i klackar om det inte händer nåt speciellt. Som att gå på spontanfest.

Stället fylldes i alla fall så småningom med folk och jag och Victoria dansade tills vi “ran out of fuel” – och hade fått nog av all drama på dansgolvet. Jag hade väldigt svårt att både höra och förstå vad folk sade till mig på dansgolvet och plötsligt stod två killar halvt lutade över mig och undrade vad jag snackat om tidigare, eller varför jag gått med på nånting som jag sedan inte uppfyllde. Vad det skulle vara, det vet jag inte (och det är nog lika bra). En av dessa killar pratade alltså med mig tidigare under kvällen och jag trodde jag hört vad han sade så jag bara nickade och log, typ. Ack, så fel det blev. De var arga på varandra och båda var arga på mig. När jag sade att jag inte pratade så bra franska sprack de upp i stora leenden och skakade hand och dunkade rygg på varandra och sen var alla vänner igen. Pjuh! Sen var det bara till att försöka överleva alla otrevliga närmanden utan att bli allt för mycket ovänner. Alla var så temperamentsfulla, helt sjukt! Till sist var där en kille som agerade bouncer åt oss en stor del av kvällen – men när han avvärjde en kille genom att påstå att vi var flickvän/pojkvän gick det lite för långt. Vi hade inte ens rört varandra, alltså, bara snackat. Nåja, jag bad honom hålla sig borta resten av kvällen och när jag och Victoria var långt förbi trötta på all drama begav vi oss av hemåt – vid 4-snåret (stripteasen var inte så teasande som den kunde varit – men den manliga strippan går inte beskriva med ord – och vi fick inte utdelning i sexleksaksregnet).

Jag var hemma runt 6:10 och då var innerdörren låst så jag kom inte längre in än i hallen. När jag precis bestämt mig för att sätta mig och vänta tills barnen skulle vakna istället för att väcka hela huset så tidigt, så kom min värdmamma upp och släppte in mig. Tack och lov. Så trött jag var! Klockan sju sov jag som en stock och när jag vaknade var klockan ett på dagen och jag kände att det var okej när jag tittade ut och såg det gråa vädret.

    

Nu ska jag plugga franska i hopp om mindre drama nästa gång vi får för oss att spontanfesta !