F Y I

Someone’s got lucky och fick tre i rad!

Sen tog motståndaren revansch på andra benet..

Några av souvenirerna från helgen.
Jag fick fågelbajs på mig i Aix-en-Provence också, tänkte att ni nog ville veta det.

ratta rätt.

Det kan jag om jag vill.
Vi hamnade till slut i Aix-en-Provence igår – det tog över 1,5 timme att komma dit. Aix är en stad, som är full av studenter och olika nationaliteter och massa jättegamla, fina byggnader. Det ballaste var ändå att idag så når en av etapperna av IRONMAN sitt slut i just Aix-en-Provence. Så överallt var det fans, staff och skyltar etc inför detta stora evenemang och ni kanske minns att jag lade upp en (för mig hysteriskt rolig) video för längesedan om just Ironman. Självklart togs det därför foton av detta spektakel. Här har jag precis ”runnit out of fuel”.

Och när man är så slut så får man ju krypa i mål..

I fredags satt jag barnvakt till midnatt och Victoria var här en stund på kvällen och vi tittade på Shrek. Jag vet inte vad det säger om mig som person, men jag kan avslöja att jag ÄLSKAR alla Shrek-filmer och den här familjen har nu alla fyra. En dag ska jag ha Shrek-maraton, har jag planerat. I fredags blev det en repris av film nummer tre. Förstå min glädje när vi stötte på en av skådespelarna i Aix (som för övrigt uttalas som ”x”) igår. Det blev givetvis lite idolfoton tagna!

Dagens verkliga utmaning visade sig inte förrän framåt tiotiden på kvällen när vi bestämde oss för att leta upp den där nattklubben som vi fått en flyer om tidigare under dagen. Kvällens morot för att få folk till klubben var strippor och utdelning av sexleksaker. Dramat började egentligen redan då killen som delade ut flyern erbjöd sig att vara min kavaljer för kvällen om jag kom dit.
I alla fall så fick vi ju fråga om vägen till detta ställe (av en man som jobbade med uppsättningen av målgången av Ironman, för övrigt). Han sade att det var långt att ta sig dit, men eftersom vi hade bil så var det inte några bekymmer. Han gav oss en vägbeskrivning och vi trodde saken var biff, så att säga. Han tillade lite sådär snitsigt att det är en NATTklubb, alltså alldeles för tidigt att bege sig ditåt redan. Äsch, tyckte vi. Vi hade ju en bit att ta oss till bilen först, dessutom. Nåväl. Det visade sig att han skulle ha helt fel. Vi var ute i bra tid för att bege oss till nattklubben, för efter att ha frågat efter vägen ytterligare sådär fyra gånger och kört runt i två (!) timmar, så hittade vi äntligen dit. Tänk vad mycket det kan göra att någon säger fel på namnet på EN skylt.

Nåväl. Väl där var vi så gott som ensamma på stället men vi fick vårt gratisglas av bubbel som utlovats och vi satte oss och stirrade på TV-skärmarna som hängde på väggarna. Vi roade oss på toaletten genom att skratta åt våra outfiter (mest Victorias) då vi inte planerat att en promenad i pittoreska Aix skulle sluta på en nattklubb där kvällens tema var ”sexy”. Victoria kände sig allt annat än sexig i sina sandaler och sin rosa-blommiga jumpsuit som mest påminde om en pyjamas i sammanhanget. Själv hade jag åtminstone ett par skor med klackar med mig i bilen, mest bara för att jag hoppades att jag skulle gå i dem i Aix. Men nej, jag är för bekväm av mig för att gå i klackar om det inte händer nåt speciellt. Som att gå på spontanfest.

Stället fylldes i alla fall så småningom med folk och jag och Victoria dansade tills vi ”ran out of fuel” – och hade fått nog av all drama på dansgolvet. Jag hade väldigt svårt att både höra och förstå vad folk sade till mig på dansgolvet och plötsligt stod två killar halvt lutade över mig och undrade vad jag snackat om tidigare, eller varför jag gått med på nånting som jag sedan inte uppfyllde. Vad det skulle vara, det vet jag inte (och det är nog lika bra). En av dessa killar pratade alltså med mig tidigare under kvällen och jag trodde jag hört vad han sade så jag bara nickade och log, typ. Ack, så fel det blev. De var arga på varandra och båda var arga på mig. När jag sade att jag inte pratade så bra franska sprack de upp i stora leenden och skakade hand och dunkade rygg på varandra och sen var alla vänner igen. Pjuh! Sen var det bara till att försöka överleva alla otrevliga närmanden utan att bli allt för mycket ovänner. Alla var så temperamentsfulla, helt sjukt! Till sist var där en kille som agerade bouncer åt oss en stor del av kvällen – men när han avvärjde en kille genom att påstå att vi var flickvän/pojkvän gick det lite för långt. Vi hade inte ens rört varandra, alltså, bara snackat. Nåja, jag bad honom hålla sig borta resten av kvällen och när jag och Victoria var långt förbi trötta på all drama begav vi oss av hemåt – vid 4-snåret (stripteasen var inte så teasande som den kunde varit – men den manliga strippan går inte beskriva med ord – och vi fick inte utdelning i sexleksaksregnet).

Jag var hemma runt 6:10 och då var innerdörren låst så jag kom inte längre in än i hallen. När jag precis bestämt mig för att sätta mig och vänta tills barnen skulle vakna istället för att väcka hela huset så tidigt, så kom min värdmamma upp och släppte in mig. Tack och lov. Så trött jag var! Klockan sju sov jag som en stock och när jag vaknade var klockan ett på dagen och jag kände att det var okej när jag tittade ut och såg det gråa vädret.

    

Nu ska jag plugga franska i hopp om mindre drama nästa gång vi får för oss att spontanfesta !

our conversation has run dry .

” Illusion never changed into something real.

So I guess the fortune teller’s right,
I should have seen just what was there
and not som holy light

But you crawled beneath my veins

I don’t miss it all that much
but there’s just so many things that I can’t touch ”

Äntligen .

Ibland är lyckan inte längre bort än ett Skype-samtal.
Tänk på det.

En helg till ända.

Vi har blivit så vuxna, jag och Victoria.
Eller bara tråkiga. Eller bara tagit våra förnuft till fånga. Eller toffliga rent av ?
Gårkvällen spenderades framför följande filmer;

”Very bad trip” (även kallad Hangover) och ”Paranormal activity 2”.
Det är andra gången jag såg Very Bad Trip (jag fattar inte det med namnet, sist jag såg den hette den Hangover?) men den var nästan roligare denna gången. Den första av Paranormal Activity-filmerna var jäkligt läskig, om ni frågar mig. Tvåan kom inte i närheten. Nu tittade jag ner och såg att jag tagit på mig tröjan ut-och-in. Nåja ;)
Jo, nej, tvåan kommer inte i närheten av ettan. Jag hade nästan glömt bort denna filmen redan när jag gick och lade mig klockan tre inatt.

Denna söndag har spenderats på McDonalds i Draguignan, där vi satt och filosoferade om livet, målade naglarna och sånt.. Utomhus, förstås. Här är sjukt varmt nu och tyvärr väldigt fuktigt och äckligt men jag ska inte klaga.
Igår sprang jag på ett norskt par här på gatan. Idag sprang jag på dem igen. ”Jasså, bor ni här?” sade jag. ”Javisst”, svarade dem. Det visade sig att vi nästan bor grannar. De är ett par i 40årsåldern med en liten knatte på bara några månader. De verkar väldigt trevliga, men jag hade lite svårt att förstå dem ibland. Och så påstod hon att Lorgues är väldigt ”rolig”. Tur jag vet att det betyder ”lugn” och inte ”kul”. För då hade jag på allvar börjat undra vart hennes höns tagit vägen, för Lorgues är en av de tråkigaste platser jag bott på, verkligen. Men Victoria informerade mig idag om att i Lorgues är det sol och varmt 300 dagar om året. Alltså bara 65 dagar kyla per år. Som max 66 (skottår).

Hemskt vad jag babblar.
Ska bara tillägga att kvällen sedan spenderats i parken på en filt där vi bland annat skrivit, läst, filosoferat vidare om livet..

..och målat upp planer på utbyggnad av min tatuering (observera svenska flaggan);

Och förresten, vad tycker ni om min tygväska jag köpte innan jag begav mig mot Frankrike senast ? ;)

ps. det är mycket möjligt att det blir en tripp
till Sverige i Januari – tillsammans med Victoria!

Mot flygplatsen!

Inatt har jag sprungit igen.
Stressat, packat, jagat, bett om hjälp.
Allt för att hinna med det där förbannade flyget. Aldrig förr har jag haft en återkommande dröm på detta viset. Jag undrar vad den vill säga mig. Eller.. egentligen är det nog ganska uppenbart.

you need to see me through.

Idag fick jag blommor.
Bara sådär. När jag satt på min filt i parken och lyssnade på musik :)
Synd bara att budbäraren var typ 11 och kallade mig ”madame”, vilket alltid får mig att känna mig gammal. Blommorna som inte syns på bilden ligger på press i mitt skrivblock as we speak.

F Y I

For Your Information.
På ”ICA”-butiken i byn hittade jag lätt det billigaste vinet ever. Less than en swedish tia!