Ärligt . Enkelt . Okomplicerat .

“Gråter du nu igen?”
Frågan yttrades för mer än två år sedan och skulle aldrig ställts om vi mötts idag.

Jag har förändrats.
Det är inte så uppenbart för er andra, men för mig är det klart som stjärnglans.
Jag har länge funderat på vad det betyder, att jag inte längre gråter så som jag brukade.
Har jag blivit starkare eller är det så att jag bara stängt in mig mer?

Sist jag grät var det för att jag var lycklig. Gången innan dess för att jag förlorade något som gjorde mig lycklig.

Det är kanske helt enkelt så att jag vet vad jag har och var jag har det jag saknar.
Denna vetskap gör väl kanske tårar överflödiga.

Simple as that.