åter till knäckebröd och mellanmjölk.

Ännu en natt med knapp sömn.
Ville bara kika in och meddela att jag inte vet när jag kommer författa något här nästa gång, då jag lämnar datorn i Frankrike när jag beger mig mot nordligare breddgrader. Hela nästa vecka kommer dessutom spenderas med skogsmullarna mitt ute i ingenstans, vid Raslången. En hel vecka där ens största bekymmer är att man måste flytta solstolen efter solens rörelse och att flotten flyter iväg om strömmen är för stark. Där man fördriver tid med att räkna myggbett, plocka kantareller och lösa korsord.

inte så, ej som då .

Jag gillar inte stolarna vi har på balkongen. Räcker inte upp till bordet ordentligt liksom. Jag är för kort. Eller så är stolarna för låga helt enkelt. Jag satte mig uppe på muren till terrassen istället. Lyssnade på de sista tonerna från konserten som hållts i byn ikväll. Tittade upp på den stjärnklara himlen. Hörde ropen från alla glada människor som agerade publik till dagens tillställning. Plötsligt hörde jag altandörren öppnas och min värdmamma stack ut huvudet genom en smal springa; ”you don’t jump, huh?” och så skrattade vi gott innan hon smet in i värmen igen. Efter ett tag gick jag in och sade hejdå till äldsta sonen som jag bara sett flyktigt idag och som jag nu inte ska träffa på ytterligare tre veckor. Och nu ska jag försöka sammanfatta ett sms som är ett farväl jag inte räknat med och som får mig att välja mina ord med omsorg även fast jag vet att inga ord är de rätta. Imorgon bitti ska jag säga hejdå till mina älskade små monster och min underbara värdmamma. Den dagen den sorgen, right.
Jag vet, jag överdriver. Jag är blödig. Jag har kommit att hata farväl.

Tuesday / Mardi / Tisdag

Oj vad det har regnat och åskat och blixtrat idag. Grått, mörkt och kallt. Valentin vaknade tidigt och väckte hela huset, så sen sov Charline lite mer på förmiddagen och Valentin låg bara och kollade på tecknat. Själv tog jag fram franskaböckerna för att plugga lite men somnade med röven på pallen och huvudet på soffan. Låg och halvslumrade och drömde massa konstigt och mina armar turades om att somna och vara ömma.
Men efter det var jag på betydligt bättre humör än efter att ha blivit väckt av monstret Valentin imorse.

I eftermiddags kom plötsligt solen fram och det blev 25 grader varmt. Jag tog barnen och gick till mataffären – för att köpa té att ta med till lägret nästa vecka. På vägen tillbaka hem sträckte Valentin ut handen och när jag väl fattade vad han ville, gjorde vi High Five! Haha, den ungen alltså. Han är inte ens två bast och gick och slängde High Five. Han är härlig, den.

Two more sleeps, sen trampar jag alltså svensk mark igen. Landar i Göteborg för omväxlings skull och ska träffa Frida, som jag inte träffat sedan i augusti förra året – då på andra sidan jorden. Ska bli grymt!
Och hör och häpna – jag har redan packat väskan!

along came the ångest.

Jag har tydligen gått ner i vikt under mina dagar i Paris. Jag har förundrats över Ödet. Vad är oddsen liksom. Jag har hittat Sann Kärlek (skor). Jag har skaffat mig en tatuering. Jag vaknade upp på onsdag morgon;”Vic, jag har en idé”. Och ett par timmar senare var den på plats.
Jag har insett hur van jag är vid att styra och ställa själv, resa själv. Tillsammans med Victoria har det varit bra men stundom påfrestande. Eller bra ska jag inte säga. Magiskt, nästan. Vi har varit ifrån varandra ett par timmar i sträck endast 2 av dessa 11 dagar vi varit iväg. Utöver det har vi bara varit ifrån varandra för toalettbesök. Det kunde gått så fel och det kunde förstås även gått bättre. Men det har funkat över förväntan. Vi har pratat, skrattat, gråtit och förundrats tillsammans.
Vi har växt och kommit till insikt om oss själva. Både som individer och som en enhet.

På rivieran är det varmt.

Du skulle varit med.

Det ar torsdag och nationaldag.
Igar var det fest pa stadens alla brandstationer. Ja, du laste ratt.. Alla brandstationer i Paris oppnar upp dorrarna och slapper in allmanheten for att festa hela natten. Voila! Jag kom i sang klockan sju imorse och snart ar det dags att gora vid sig for nationaldagsfirande och fireworks vid Eiffeltornet.
Jag shoppade upp alla mina pengar for langesen och sen skaffade jag en tatuering. You do the math. Men man lever ju bara en gang och visst kan man val leva pa karlek, eller?
Det har hittills varit en grym resa full av langa dagar dar vi vandrat runt pa Paris’ gator, besokt turistfallor, legat i nagra av stadens alla parker, suttit pa uteserveringar och traffat massa folk. Ah, alla dessa folk – det ar verkligen never ending! Jag som nu ar van vid lilla Lorgues; dar alla kanner alla.
Paris har tagit mig med storm pa manga vis.
Samtidigt undrar jag vem eller vad det ar som vill att jag ska harifran. Allt som mojligtvis kunnat ga pa tok, har gatt pa tok. Och sakerna som jag rakat ta sonder sedan jag paborjade min Paris-resa; de ar orakneliga.. Daribland mina glasogon for att namna nagot. Sen alla dessa incidenter jag rakat ut for.. Kjolen som satt sig i trosorna nar jag gick ut fran toaletten pa ett fullsatt KFC och senare samma dag blaste upp som vore jag sjalvaste Marilyn Monroe – mitt pa oppen gata. Voila! Sen det faktum att det har varit soligt och varmt i tva manader innan var ankomst, for att sedan bli var/hostvader nar vi ar har.. Det satter sin lilla ‘guldkant’ pa tillvaron. En dag hade vi riktigt varmt och soligt dock – och gissa var vi befann oss da.. Pa Louvren; alltsa inomhus. Nar vi sedan skulle upp i Eiffeltornet sa osregnade det – och askade och blixtrade. Men efter att ha koat i over en timme; och blivit dyngblota, sa kom vi upp till toppen – och da slutade det regna. Voila!
Slutet gott allting gott – och veckans alla bisarra incidenter har gett mig manga uppiggande skratt!

Paris, baby !

Jag har packat och fixat och blivit klar med en halvtimme till godo.
Dagen blev långt ifrån som planerat. Men det blev jäkligt bra ändå. Mycket hög musik och filosoferande. Sitta på terrassen och dricka té så man svettats i värmen. Jo, man får ju passa på när man är själv hemma.
Nu blir jag strax hämtad av Victoria och hennes värdfamilj. Dags att dubbelkolla så att jag verkligen packat ner sånt jag behöver, och sen stänga väskan och ta på sig skorna. Jo, lite resfeber har jag väl även fast att jag inte ska så långt. Den billiga biljetten vi fått tag på innebär att vi ska sitta på ett tåg precis hela natten. Förhoppningsvis kan vi sova oss igenom den mesta tiden. Well.. Jag har insett det nu ..  I’m going to Paris, baby !

Ärligt . Enkelt . Okomplicerat .

”Gråter du nu igen?”
Frågan yttrades för mer än två år sedan och skulle aldrig ställts om vi mötts idag.

Jag har förändrats.
Det är inte så uppenbart för er andra, men för mig är det klart som stjärnglans.
Jag har länge funderat på vad det betyder, att jag inte längre gråter så som jag brukade.
Har jag blivit starkare eller är det så att jag bara stängt in mig mer?

Sist jag grät var det för att jag var lycklig. Gången innan dess för att jag förlorade något som gjorde mig lycklig.

Det är kanske helt enkelt så att jag vet vad jag har och var jag har det jag saknar.
Denna vetskap gör väl kanske tårar överflödiga.

Simple as that.

what are words if you really don’t mean them.

Jag är nästan färdigpackad
inför Paris och det är mer än ett dygn tills det beger sig. Dessutom är jag visst ledig imorgon. Noll koll. Min värdmamma tog barnen och åkte hem till sina föräldrar idag. Jag ska inte se dem på 2 veckor. Sen ser jag dem i 4 dagar innan jag ska vara ifrån dem i 3 veckor till.. Jag försöker intala mig att det är nyttigt för oss alla med en paus.

Att packa till Paris har varit lättsamt.
Äntligen en resa som inte är förknippad med en massa ångest.

För övrigt blev lördagens bravader inte så som jag förutspådde – och tur är väl det.
Men det blev lite för mycket vin och jag fick höra att jag pratar högre/gällare när jag druckit (släktdrag!) och tydligen är jag rasist för att jag inte ville dansa med en kille som sade sig vara jude (?!). Vad gör Dina då? Jo, hon pekar på senegalesen som står tätt bredvid och tittar frågande på juden.

Sen vill jag bara föra vidare att jag ändå ser bra ut ”för min ålder”.
(Jag letar febrilt efter fördelar med att folk tycker jag ser ut som 18.. förslag, någon?)

På onsdag landar vi alltså i Paris. På återseende.