´end of chapter´

Jag har medvetet hållt mig borta från bloggen sedan i fredags. Dagen flöt bara på, som andra dagar då livet inte leker med de känslor man skulle önska.
På kvällen i fredags tog mitt dittills 20 månader och 15 dagar långa förhållande med Johannes slut.

Han är fortfarande världens underbaraste och jag har alltid trott att han är den jag alltid velat finna och skulle leva med tills jag blir gammal(och trillar av pinnen)- och det tror jag än. Vi hoppas båda att detta bara är ett gupp på vägen där vi ”återhämtar oss”, får ny energi och bara umgås utan några krav. Jag ska leva ut min dröm att åka utomlands (som aupair) och sen får vi se hur saker och ting artar sig. Johannes är min allra bästa vän och han sover här så ofta han vill. Allt groll och alla jobbiga känslor som fanns för bara 2 dagar sedan är plötsligt borta med vinden och vi är avslappnade och tar en dag i taget, helt enkelt.
Det är givetvis många tårar, till och från (jag sköter det för oss båda;) ), men då finns Johannes här och vi pratar. Och pratar och pratar. Det var längesen vi verkligen pratade så mycket om allt och inget, som vi gjort de senaste dagarna. När vi verkligen pratat de senaste månaderna har det låtit lite ”jag vill att vi ändrar på ditt och datt”, ”jag vill att du gör mer hemma”, ”jag vill måla om här och där” etc etc etc. Det har blivit så stor fokus på praktiska saker och faktiskt, så har vi lite tappat varandra nånstans på vägen. Det handlar visst inte bara om att kunna kommunicera – och göra det – utan det handlar om vad man kommunicerar om. Så var den läxan lärd.

Nu ska jag göra ve mig för att sticka iväg på middag hos mamma. Det är mitt kalas (fyller år på onsdag), och tyvärr så går jag dit utan Johannes..