Friiiiii dag (fredag :)

och Bronwyn påminde mig så snällt om att från nu har jag semester i en vecka! Waah, härligt! =) På måndag flyger jag till Christchurch, som ni vet.. :)

Den där kameran jag beställde på nätet, den har jag inte fått. New Zealand Courier, som skulle leverera den hem till mig, har slarvat bort paketet. Idag fick jag typ slutgiltigt på att de inte kommer kunna spåra det igen, och på måndag blir det väl till att kontaktas av försäljaren och se om de skickar en ny kamera eller om jag ska få pengarna tillbaka. Nåt av det blir det i alla fall. Jag är så arg och ledsen över detta, jag såg så mycket fram emot min nya  kamera ju! :( Nu kan jag inte fota när jag simmar med delfiner, eller åker forsränning :(  )NZ Courier har varit väldigt trevliga och hjälpsamma hela tiden, men jag blir ändå så arg och frustrerad!

Men idag är det dags att påbörja helgens festande och utklädnad står på schemat. Det blev vajsing även med det, men nu är det fixat! Jag ska klä ut mig till ..  *trumvirvel* .. mitt favoritdjur!! Hur många vet vilket det är? ;)
Jag är taggad till tusen – förfest på mitt rum med brun utan sol och alkoläsk! ;D

Nu kör vi!

Onsdag. Full kontroll.

Jag tar träningen på allvar, och idag slet jag som ett djur tills jag faktiskt såg ut som ett djur.. rosa som en gris i ansiktet.. Jag var ju på bio igår och såg Avatar i 3D – häftigt!! Så idag fick jag träna bort de där popcornen och läsken ;)
Sen körde jag direkt till stranden och ställde mig under den iskalla duschen för att sedan lägga mig och sola denna supervarma dag! =)

Det blev 1½ timme med SPF 30+.. Tycker nog att jag fått lite extra färg ändå, hoppas det :)
Idag tränade jag även med mitt handledsskydd, har fått ont i handleden igen den senaste veckan, och tycker mig ha känt lite stelhet i fingrarna också, men vi hoppas det bara är inbillning. Men jag har ju tänkt att jag ska resa runt lite innan jag åker hem till Sverige när jag är klar här, och detta får mig att inse att jag verkligen måste göra det.. Man vet aldrig vad som händer senare. Men, näst på listan över resor är förstås sydön nästa vecka – och jag längtar även till helgens festande då alla klär ut sig och festar järnet i hela huvudstaden.. Ska bli häftigt! Men vad ska vi klä ut oss till? Jag borde ju faktiskt klä ut mig till superhjälte! Fast det har jag inte berättat, va?

När vi satt vid matbordet en dag så sade jag typ att jag var trött, och då sade Charlotte att det är för att jag är ute och jobbar som superhjälte på natten. Jag är en superhjälte som jobbar med att laga alla gungor till alla barnen! (Hon tror verkligen stenhårt att det är så). Sen, nu i veckan, så sade hon att när jag är ute och jobbar om nätterna så klär jag mig som Superman. Hmm, som en man eller som honom fast i kvinnliga kläder undrade jag. Nej, jag ser precis ut som Superman. Attans. Jag hade föredragit typ Catwoman eller nåt ;)

Happenings

Den sämsta sommaren i mannaminne, har vi här i Nya Zeeland/Wellington. Jahupp. Typiskt.

Nästa vecka åker i alla fall familjen iväg på camping-semester och då har jag automatiskt en veckas semester.. Jag ska åka till Sydön och där hoppas jag på massor med sol!!

I helgen är det en rugbyturnering här i Wellington, så stan kommer fyllas med folk som är utklädda till än det ena, än det andra, och där ska jag och Emma infinna oss med någon bra (?) utklädnad – vad har vi ingen aning om, än !
Måndag 8/2: Flyger till Christchurch
Tisdag 9/2: Forsränning inkl bbq, 2 timmars bilfärd från Christchurch
Onsdag 10/2: Strosa runt i Christchurch? 16.00 Buss till Kaikoura
Torsdag 11/2: Simma med delfiner i Kaikoura
Fredag 12/2: Buss till Blenheim – till Frida!
Lördag 13/2: Marlborough Wine & Food Festival i Blenheim
Söndag 14/2: Flyger hem till Wellington sent på kvällen.

Som sagt: det enda som saknas är soool! :)

Sol, regn, tokiga barn och insikt.

I fredags var vi på utflykt med aupair-gruppen. Både barn och aupairer. Vi blev en hel drös.. 3 tyskor, 2 svenskor och 1 finne ;)   Vi åkte till en ö som heter Somes Island, som tidigare fungerat som karantän för både djur och människor. Men främst djur, tror jag. De fick stanna där innan de blev godkända att komma till Nya Zeeland, eller så blev de sjuka och dog. Typ. Detta förklarade jag för Charlotte, och i bilen på väg hem så började hon gråta. Riktigt skrik/hulka-gråta. Som svar på varför hon grät sade hon ”jag vill inte att djuren ska dööö!!”  Hon grät i lätt 45 min – 1 timme.

Benjamin fick inte sovit middag eftersom vi var iväg under den tiden, så han var förvisso på bra humör men han slängde tallriken + middagen på golvet, sprang ut på trampolinen och klädde av sig halvnaken och lite sånt smått och gott..
Det var fullt ös hela fredagen, med andra ord!

I lördags (igår) stack jag till mitt möte på gymet, vägdes och mättes och visades runt ordentligt i lokalerna. Fick ett schema jag ska följa i min träning för att nå det mål jag vill.
Sen stannade jag inte kvar och tränade – för det var typ 25-30 grader ute! Jag körde till stranden och låg och läste i solen i 1,5 timme istället. Sen kände jag att min kropp fått nog med sol och kunde inte göra så mycket annat än att bara sitta hemma. Lade mig tidigt och drömde väldigt konstiga drömmar.. :)

Idag har vintern återvänt till Tawa och det pissregnar/duggar. Jag har varit och tränat och nu sitter jag och drömmer mig bort.. Kanske Fiji till vintern? (sommaren för er).. Eller Australien? Så man inte behöver sitta i sånt här väder i hur många månader som helst.. :S   Av någon anledning så har min själ inte kommit till ro här, allt handlar i stort sett om att planera nästa resa, och när jag kommit hem från en så är det nästa direkt.. Känns tråkigt. Jag är ju på en resa nu, liksom, men ändå känner jag mig inte ”borta”. Fast .. det är ju jävligt bra om jag känner mig hemma.. haha :)
Men ja, svårt att förklara.. Jag önskar jag inte kände mig så rastlös i själen.

Andas..

Idag tog jag med jobbet (läs Benjamin) till stan och satte in pengar på mitt konto, för att kunna betala för kameran jag beställt.. Sen åkte vi vidare till gymet jag checkat in, och det störiga är att i detta landet så kan man inte bara gå in nånstans och säga typ ”hej, jag vill detta och detta, vad kostar det?”, nej. Alla ska vara så professionella och hjälpsamma och man ska sitta ner och ha ett möte och diskutera vitt och brett om allt och inget. Och sen kommer man fram till att det är för dyrt och jag vill bara gå hem. Lönt? Idag var det en snacksalig tjej på gymet som fick mig att skriva under hennes egendesignade 9-månaderskontrakt ”just for me”: Eftersom jag bara ska vara här lite mer än 9 månader till.. Det blev inte billigare än det andra gymet jag besökt, men nu sket jag i det. Kände mig ganska överkörd när jag gick därifrån. Men det skiter jag i nu. =P Nu ska jag börja träna – på lördag smäller det med invägning, mätning, BMI-koll etc. Ska bli skoj.. Eller inte eftersom jag gått upp, men det är inte så farligt, mest jag som fått griller i huvudet. Men nu jävlar. Nu är jag taggad. Detta känns bra!

Något som känns nästan ännu bättre är att jag idag betalade kameran jag beställt, så den bör komma på måndag =)
Jag är typ fattig nu, men ny kamera behövde jag och denna ska vara sviiiiinbra. Jag har ignorerat den innan för att den var för dyr (typ $750), så har letat efter nån annan likvärdig. Men det gick inte att hitta. Men en annan som också skulle vara bra/skaplig, fanns att köpa för $500.. Jag trodde det skulle bli den, men icke.. Efter många om och men hittade jag en sida på internet som säljer den där sviiiiinbraiga kameran för under $500!! Så då var jag ju tvungen att slå till, det måste ni förstå.. ;)

Den är stor och klumpig och ful, men tar jeeekligt bra bilder – både under och över vattenytan!
Canon D10:

 

Så därför ska jag nu inte längre klaga på att jag är fläskig och jag ska inte längre klaga på att jag är fattig.
För solen skiner och jag mår väldigt bra, förutom att jag är oförskämt trött och känner mig ganska ensam nu för tiden. Men om ca 2 veckor träffar jag Frida igen, det ska bli skoj =)

Soliga hälsningar från mig ;D

Dagen började bra..

Trots väldiga sömnproblem så var jag på bra humör imorse, och solen sken. Det verkade som att det skulle bli en bra dag..
Simlektion i 25 minuter, sen tröt humöret.. men jag fick lämnat barnen på kindy och dagis, sen var jag ledig i ett par timmar! Kollade runt i lite butiker efter en ny kamera, och kollade in ett gym i närheten.. Dyrt, dyrt, dyrt :(
När jag skulle parkera i Porirua, så lyckades jag banga bilen in i en pelare, givetvis! Men det är bara lite skönhetsfläckar, jag bryr mig faktiskt inte så mycket, alla bilar ser ut så här + att denna bilen redan ser ut så på många ställen.. Men ja.. inte så kul, hittills har familjen i alla fall tagit det okej..

Var hos tandläkaren idag.. Jag trodde bara att jag skulle dit och kolla tänderna och se om det fanns nåt att göra åt min sönderslagna tand – men de lagade den meddetsamma! Oh-oh, pengarna började flyga iväg i mitt huvud.. :S Det finns en försäkring i detta landet, för alla som jobbar här, så täcker de upp en del av kostnaden så betalar jag ”bara” dem $76 som jag betalade idag, täcker försäkringen inte det, så går det på minst $250.. Håll tummar och tår för att försäkringen täcker upp åtminstone en del! Jag har absolut inte pengar att lägga på det just nu.. MEN jag har inte bara en – utan två hela framtänder! Den var ju sönder redan innan den där smällen på nyår.. Häftig känsla :D

Roadtrip!

Ja, tänkte att jag ska berätta lite om min raodtrip jag var på i helgen, med Emma.
På fredagkvällen så påbörjade vi vår resa och körde med New Plymouth som mål. Vi kom så långt som till Patea, innan bensinlampan började lysa och där fick vi snällt stanna under natten. Vi hittade dock en perfekt plats där det fanns  en allmän toalett med vask och första parkett till havet! Vi var framme vid midnatt och fällde ner baksätet och bäddade i bagageluckan, där vi sov med våra huvuden på det nerfällda baksätet =)

På lördagen vaknade vi vid 8.30 och, efter att ha tankat bilen, körde vi vidare – till New Plymouth. Där hälsade vi på Gina och hennes värdfamilj (Gina som jag flög hit samtidigt som jag). Vi satt och pratade skit i ett par timmar och jag fick gosat med en hund som påminde mig väldigt mycket om Fanny..
Vi körde vidare med Taupo som mål – och dit kom vi på kvällen. Men där fanns inget boende och ingen av oss gillade Taupo (det lilla vi såg), så vi körde helt enkelt vidare.. Och kom fram till Napier runt 23. Det blev lite vin och chips och skitsnack i framsätena, sen dök vi återigen in i bagaget och sov till 9 morgonen därpå.

På söndagen vaknade vi upp på en parkeringsplats i Napier, där de på söndagar tydligen har en marknad.. Så det var stoj och stim runt bilen. Vi gick en runda på marknaden, bokade boende för natten (!), och sen lade vi oss på stranden i ett par timmar. Ja, jag brände mig igen, men inte så farligt denna gången! Napier var en väldigt mysig stad/by, uppbyggd i Art Deco-stil. Mycket pittoreskt och vackert!

På eftermiddagen gick jag till ”National Aquarium of New Zealand” och bokade något som blev höjdpunkten på roadtripen: att simma med hajar och och stingrockor! På söndagkvällen åt vi en god middag (jag provade musslor – det var dock inte gott!!!), och sen sov vi i vår våningssäng på hostelet!

Måndag kl 9 var det dags.. Jag fick på mig våtdräkt och simfötter, sen släppte han bara iväg mig.. Haha. Jag som aldrig snorklat förut kunde inte ens andas först – det var som att andas genom ett sugrör på riktigt! Men jag vande mig, och sen vågade jag till och med dyka ner med huvudet i vattnet, och sen vågade jag även ge mig ut till det haj/stingrock/fisk-fyllda området – dock bara vid kanten där jag höll mig fast ganska hårt ;) Jag hade fått låna med Emmas vattentäta kamera, så jag låg där och guppade och fotade när jag omringades av kringsimmande hajar och stingrockor! Efter ett tag vågade jag mig på att släppa kanten och simma vidare (ca 2 meter längre ut) till nästa kant. Hajarna och stingrockorna simmade runt överallt, under mig och bredvid mig och där var massor med enorma fiskar överallt! Sen kom det läskigaste.. att släppa kanten, vända ryggen mot alla djur och simma tillbaka.. Men I did it! Jag gick upp ur tanken – och upptäckte att ingen var kvar där! haha, han som släppt ner mig hade gått iväg, jag trodde ju han skulle stå kvar hela tiden.. Men men :)
Istället kom det en annan kille, i min ålder, och han frågade mig om jag inte skulle simma mer.. Jag hade ju trots allt en halvtimme till mitt förfogande.. Men jag förklarade för honom att jag var nöjd med det, att jag alltid varit rädd för vatten etc, men då frågade han om han skulle följa med mig ut en runda. Perfekt! Vi simmade sida vid sida runt över hela tanken med alla fina och fula och stora och små fiskar, sjöstjärnor etc.. :)
Efteråt var jag nöjd att jag gjort det, men kände inte något behov av att göra det igen. Nu, några dagar efter, så längtar jag tills jag kan ut och snorkla och kanske dyka igen!!
Idag har jag beställt en vattentät kamera, som jag ska betala imorgon, sen skickas den till mig.. =) Jag lånade ju Emmas kamera när jag snorklade, men det blev ett missförstånd med blixten, så alla bilder är utan blixt = suddiga bilder =(

Jag har lagt ut en del bilder på bilddagboken, kommer fler när jag fått alla från Emma!

Trött, så trött..

Idag har jag varit på gymet för att kolla vad de hade, men de hade bara en skrämmande kvinna som tog alldeles för mycket betalt så istället fick jag bokat en tid hos tandläkaren till nästa vecka, och skickat 2 paket till Sweden!

Jag tog Charlotte till Junglerama idag, vilket skulle vara typ som Chipmunks fast större.. och lite större var det, men ack vilken besvikelse! Där var ingen luft i lokalen, och det var inte ens en fjärdedel så stort som Busfabriken i Helsingborg. Suck !

Nakenchock på Nya Zeeland!

Igår åkte jag till Karori Pool med Charlotte, där vi badade med Emma och hennes två töser, Maddie och Millie. På badhusen här har de alltid ett gäng badvakter (oftast yngre killar) som går runt poolerna och tittar lite förstrött (har vi det i Sverige?). På Karori Pool var det i alla fall också så, och jag såg åtminstone 3 yngre killar, som ofta samlades vid änden av poolen där vi badade, och stod och pratade. När jag, vänd mot dem, skulle lyfta över Charlotte till en annan del av poolen vi var i, så kollade jag ner för att kolla ifall bikiniöverdelen satt kvar på plats. Den har nämligen en tendens att leva sitt eget liv.. När jag tittar ner ser jag givetvis mitt ena bröst – spritt språngande naket. Höger bikini”kupa” hade glidit mot armhålan och där stod jag med Charlotte i famnen och 3 unga manliga badvakter framför oss. Kunde inte göra så mycket mer än att sätta ner Charlotte och sen rätta till bikinin. Sen vända ryggen till de där killarna, och önska att jag var någon annanstans på denna jord… ;S
För att göra det hela mer genant, så hade vi blivit av med Charlottes skor, så fick gå till receptionen och fråga efter dem. Vem stod där och log fånigt om inte en av badkillarna? Så mycket brände det inte ens i ansiktet efter den där solbrännan jag fick i Coromandel………

Auckland 15 – 17/1 2010

Fredag - Big Day Out
(Musikfestival för er som inte vet)
Ren katastrof! Det började fint, vädret var så himla bra (nästan för bra, så jääkla varmt och vindstilla – men jag klagar inte..). Såå himla mycket folk! (45′000, fick jag höra senare, så ja, det var en del!). Vet inte om någon egentligen vet om det, men jag gillar inte stora folksamlingar och jag går inte på konserter – på grund av att min första konsert jag var på, där blev det bara kaos och det blev som vanligt bråk med några allt för självsäkra tjejer som försökte sätta sig på mig, och jag blev bara mos. Det var ingen hit. I fredags, första konserten vi gick på, då hände samma sak – fast 10 ggr värre. Jag trodde för ett ögonblick att jag skulle i alla fall bli invalidiserad – om inte dö. Åtminstone trodde jag att jag skulle svimma för första gången i mitt liv, när jag trycktes ihop så hårt mellan alla dessa människor och började falla mot marken.. Vissa människor hade på riktigt som hobby att ta sats och sen springa och tackla hela folkmassan, som redan var väldigt trängd. Bredvid en kille som gjorde det, stod en tjej och skrek på honom att göra det igen, igen och igen.. Henne skulle jag kunnat golva där och då. Om jag bara kunnat ta mig loss, alltså. Folk trampade mig på fötterna, och jag råkade givetvis trampa andra oskyldiga människor på fötterna, och jag kunde inte kontrollera min egen kropp, den bara flög rundor i det här stormiga hav av geléaktiga lemmar, vassa armbågar och knotiga axlar. Till sist förlorade jag en av mina skor, som jag lyckats behålla under stora påfrestningar, men sedan rök den andra också. Att dyka ner för att plocka upp dem.. Det insåg jag väldigt snabbt, att det var inte värt risken att bli nertrampad. Min väska flög också rundor som om någon ständigt drog den åt alla håll utom det jag för tillfället råkade dras åt. Men jag höll i den som om det gällde livet. Och det kändes det som att det gjorde, på vissa sätt.
När jag väl kommit ur den värsta trängseln var jag ”enbart” ett par skor och en tom vattenflaska fattigare. När jag kommit en ganska bra bit ut ur folkhavet, ser jag en tjej – som jag gått in i - plötsligt le och vinka åt mig. Jag var bara fokuserad på att komma därifrån och visste inte vem hon var, så jag försökte fortsätta gå, men då höll hon mig i armen och drog upp sina solglasögon på huvudet, och då kände jag igen henne.. Frida! Frida jag var i Coromandel med. Frida, med sina öppna armar. Som om himlan öppnat sig för mig. Ungefär så kändes det då. Halleluja!
Ärligt talat.. ni kanske inte förstår, men detta var något av det värsta jag varit med om, i mitt liv. Det kändes som om jag höll på att drunkna, förutom att jag faktiskt kunde andas, även om jag inte själv insåg det i stundens hetta..

I alla fall..  detta formade resten av kvällen, vilken blev som så att jag gick runt barfota i x antal timmar – tills jag fick tag på ett par svart/vit-randiga benvärmare att använda som strumpor (med tårna stickandes ut, med sitt slitna bronsfärgade nagellack..) och sen fick jag även tag på ett par gula flipflops. Den kombinationen, ni! Jag skrattade gott åt hur jag såg ut i alla fall ;) Jag gick runt ensam i x antal timmar (lång historia varför), såg lite band – på långt avstånd! – och sen åkte jag hem vid 21. Då hade jag varit på plats sedan ca 14.00, så då kände jag ändå att jag kunde vara nöjd. Tog buss tillbaka till hostelet (tog en jävla tid innan jag hittade till den, dock..) och så  tog jag en lång, skön dusch och lade mig och läste i min braiga bok.
En omvälvande, men upplevelserik och framförallt oerhört lärorik dag!

Lördag – göra Auckland
Jag och Emma visste inte riktigt vad vi skulle hitta på – jag visste bara att jag var tvungen att göra nåt som skulle göra denna resa värd alla de tusenlappar den kostat mig – för en dag som gårdagen.. :S  Det blev till sist att vi på lördag eftermiddag åkte upp i Sky Tower (som jag lagt ut bild på), kollade på hela (?) Auckland från nästan 200 meters höjd och var allmänt nöjd med det!
På kvällen blev det till att möta upp med Frida och Håkan och Cameron (som vi mötte på nyårsafton i Coromandel). Det blev till att dela på ett par flaskor vin, dricka ett par groggar och dansa lite när det fanns plats.. :)
Dock så var ett av de roligaste inslagen under kvällen när vi gick förbi en gräsmatta – med massa sackosäckar på! ”beanbags”. Vi hoppade i dessa säckar, gled på dessa säckar, hade kuddkrig med dessa säckar. Vi hade jävligt roligt med de där säckarna! =D
Sen lyckades Frida fastna i några ringar som stod uppställda på trottoaren, som hon tydligen skulle försöka klättra igenom, men det gick inte så bra, som ni förstår.. Jag fotade Frida och sen vet jag inte, men vi gick därifrån efter ett tag i alla fall, och skulle gå vidare till ett annat uteställe, där vi drack och dansade.. Men på väg till detta stället så skulle jag ta upp min kamera, men upptäckte att den var borta. Jag misstänkte snabbt att det bara var som vanligt – att jag egentligen lagt den i nån ficka jag glömt att jag hade, men icke.. Den var faktiskt borta! Jag, Cameron och Håkan gick tillbaka samma väg som vi gått och när vi kom fram till de där ringarna, där Frida fastnat.. Så stod min kamera där, ensam och övergiven, på nån stengrej. Hoppsan! Men som vi skrattade och tjoade för att vi hittat den där jävla kameran! Håkan lyfte upp mig och vi snurrade runt och bara tjoade högt.
Men sen är det precis som att kameran blev lite sur på mig för det där, för alla bilder från kvällen är k-a-t-a-s-t-r-o-f ! Alla ser helt konstiga ut på typ alla bilder, men ni ska få se några ändå (när jag orkar lägga upp dem, kanske imorgon). För den kvällen var oslagbar och det måste ni ju få bildbevis på ;)

Söndag AKL – WLG på 12 timmar
På söndagen var det till att gå upp tidigt och hoppa på bussen. 12 timmar tog det att ta oss genom Nordön, från Auckland till Wellington. Jag såg måååånga får på den sträckan, oändligt med gröna och solblekta kullar, stora blåa sjöar och även ett ökenområde! (bland annat). Resan gick oväntat smärtfritt och jag kunde till och med sitta och läsa utan att bli det minsta åksjuk eller nåt! Jag hade ju Emma med mig och vi pratade oss igenom många mil.
När jag vaknade på måndag morgon, dock, så var mina ben och fötter fortfarande så pass svullna av att sitta still så länge, att jag inte hade någon avgränsning mellan vad och fot – det var bara jämntjockt. Sexigt ;)

Nu har klockan blivit mycket igen, men detta behövde jag. Mitt humör var inte på topp när jag började skriva, och jag ville inte gå och lägga mig i den sinnesstämningen, men nu kan återigen le, om så ändå tack vare helgens bravader. Härligt =)