The challenge is on !

Jobb och plugg jobb och plugg jobb och plugg
varvat med fina ord och genuint beröm.

Imorse blev jag tillsagd att jag platsar i den mer avancerade franska-gruppen.

Fredag = sovmorgon

Lycka!

Från måndag blir det hårdare tag.

Bring it on!

En vaken version.

Förskottet av februarilönen gick åt under helgen i Düsseldorf..
Eller nej, där ljög jag.
Det gick åt igår, när jag skulle åka hem. Det var en lång väntan på flygplatsen och då hann jag gå igenom ett par affärer.. Jag skrapade ihop ett par vuxenpoäng genom att handla starksprit i tax-free:n för första gången ;D
(Simona jobbar på ett uteställe så lördagsnatten var så gott som gratis).

      

 

 

 

 

 

 

 

 

 

(Inte för att ni sett mitt rum men jag kan meddela att Danzka-flaskan matchar min inredning! ;) )

Jag har mejlat med Simona ♥ (det brukar ta henne 3 månader att svara på mejl)…… Planerna för en sommarweekend i Sverige framskrider!

Jag hade glömt hur frustrerande det är när en kille är intresserad av en och inte visar det för fem öre. Snarare tvärtom. Som när man var liten. De som slår en mest, är de som vill fråga chans på dig. Var är logiken? Jag är dålig på att fatta hintar och jag antar att det är därför jag gillar den franska versionen. Brutal framfusighet. Inte alltid så charmigt men då vet jag var jag har dem.
;)

Nu är jag helt död.

Det var nu andra gången jag träffade Simona under ett års tid. Jag hoppas vi kan fortsätta såhär. Jag saknar henne redan.
Jag visste inte att jag skulle tycka det var så underbart att också se Leslie igen, som jag faktiskt gjorde. Jag har inte träffat henne sedan innan jag åkte ifrån Nya Zeeland och hon visste att jag skulle komma men lyckades lura bort Simona helt. Två mycket kära återseenden och jag träffade även många nya underbara människor! Blir kanske Sverige i sommar tillsammans med Simona – håll tummarna för oss!

Lördag

Upp och hoppa, lilla loppa! Packa väskan, kom i tid! Biljetten funkar inte! Kasta över väskan och kläm dig in genom dörrarna till flygplatsen – vakterna har bättre saker för sig än att jaga glin! Glöm biljett och bokningsnummer, gå vilse på flygplatsen – allting löser sig till slut! Köp souvenirer – du kom i tid!
Ljug och konspirera, Simona kommer inget fatta ändå. Göm dig bakom bilen och hoppa fram när hon är nära – skrik nåt på tyska om korvar och ändar – hon kommer inte fatta ändå! Gråt en skvätt men skratta mer, träffa familjen och varva ner.
På kvällen ska du festa, nicka och le. Tyska är komplicerat men vad gör det? Vodka är gott om man blandar det rätt, rom är smaskens om man dricker det slätt! Gapa, halsa, hoppa runt, glöm allt annat i världen en stund!

Söndag

Sov i en 140-säng med fyra pers – det kommer (inte) vara skönt för ryggen sen.. Men du är ju ändå den enda som faktiskt får plats med sina ben! Det är bra om du sover men du pruttar mest – wow, det måste varit en sjujäkla fest! Gå i pyjamas hela da’n men se sedan till att gå ut på sta’n. Håll i dig; jävlar vilken storm! bättre att äta pommes med ribs och jobba på din form. Förbered dig på ännu en sen kväll och ett alarm som ska gå av klockan sex – det kommer bryta av denna helgens spex.

2010 edition

 

2012 edition! ;)

Fortfarande overkligt.

Nu virrar jag runt,
nu går tankeverksamheten på högvarv, nu pirrar det i kroppen. Mina ben vill dansa, min strupe vill släcka törsten, mina öron vill bli bedövade till hög musik. Jag har massor att fixa innan jag verkligen ska bege mig, men lördag kommer bli en av mina lyckligaste dagar detta året och lördag natt kommer bli en av mina mest minnesvärda utekvällar någonsin. Jag bara vet. (vad kan gå fel, liksom).
Något som gick väldigt fel imorse, dock, var mina sväljreflexer när jag såg det vita luddet på brödet – vilket jag redan tryckt i mig två bitar av. Men dagen som följde sen gick ganska bra ändå.

NU blir det till att fixa present åt Simona. Jag har dryga 35 kort
som det ska fixas och donas med. Kollage med minnen för livet ♥

Drömmar som krossas och såna som slår in.

Jag hatar när man framkallar foton digitalt
- man får alltid hem en massa kort med dålig kvalité och konstiga beskärningar som de där nissarna fixat hipp som happ. Men utöver dem ‘massa’ som jag bara kan slänga direkt, har jag ändå en hög kvar som jag nu ska beskära extra själv och ordna nåt typ av kollage med – till Simona. Men jag är ganska sur, det ska medges. Hela idén fallerade liksom när de där extra speciella korten kom tillbaka helt suddiga. Men jag får jobba med det jag har, se vad det blir av det.

Något jag absolut inte är sur över, det är att jag ska flyga till Simona på lördag. Det är helt sjukt. Helt otroligt. Helt underbart. Från Nya Zeeland till Frankrike till Tyskland har vår resa nu gått. (Och den slutar inte här.)
Men något som är ännu häftigare är att alla de människor som jag hört talas om så mycket de senaste 18 månaderna – de ska jag nu få träffa livs levande. Alla namn ska till slut få ett ansikte, alla ord ska få en röst, alla påhitt ska förkroppsligas. Det känns overkligt, minst sagt! Jag längtar tills jag är där – och ser Simonas min när jag plötsligt står där med hennes bror, i hennes lägenhet! ;D

Un an en France!

Jo, det är riktiga ord i min rubrik!
Det betyder ”ett år i Frankrike”. För så är det..
Det har nu gått ett år sedan jag stod där på Knutpunkten och grät i Ninas famn, tog farväl av mina närmsta vänner, min fina familj och förstås Tyrannen.. Vi hade alla ett år av ovisshet framför oss.
Drömmar, förväntningar, hopp.

Ingenting blev egentligen som någon av oss ville eller tänkt oss.
Men det blev ju rätt bra ändå.
Och nu sitter jag här i Paris, med ännu ett sådant år framför mig. Ovisshet, spänning, framtidstro med höga förväntningar och en massa nytt hopp.

Jag är ganska nöjd med hur det blev ändå.

Så är man student igen.

Vi skulle ju bara vara två i klassen, remember?
Gissa vem den andra tjejen är? Nej, jag vet att ni inte vet.. Men det är Sharon, den amerikanska tjejen jag träffade i förra veckan, genom Linn. Så jag känner redan min klasskamrat. Som det kan bli! ;)
Så nu har jag då fått påbörjat mina franskastudier på riktigt och vi började med att gå igenom allt som de redan gjort de två veckor jag missat. Skolan är helt suverän, lärarna helt magnifika och det tar bara drygt tio minuter att gå till skolan!
NU har jag massor med franskaläxa att göra (och kommer ha typ varje dag), men det känns så jävla bra! :)

Skolan heter ”Le coin des langues” och ligger på
56 rue Cardinet för er som är intresserade ;)

Känner mig som en trotsig 7-åring igen.

Jag rör mig inte så bra i fina kretsar
och vissa skulle hata det jag gör och andra tycker jag borde hata det jag gör.
Jag är rätt nöjd, och det var dem med. När det väl kom till kritan.

Att göra ett jävla franska-test på 9 A4-sidor tog mig väldigt lång tid. Timmar jag hellre skulle spenderat utomhus eller åtminstone på mitt rum för att fixa i ordning här. Men imorgon är det skolstart. Idag kallas väl söndagsskola då. Mamma, jag vill inte gå till skolan!! :(